Historian om Waing Waing

När Waing Waing var bara en liten bebis blev hon såld till ett barnlöst par borta i ett annat land. Allt var bra och de tog väl hand om henne, fram till den dagen frun i familjen blev gravid. Det som hade kunnat bli en saga med ett lyckligt slut blev istället en mardröm, för när de fick sitt nya barn gick Waing Waing från att vara deras enda skatt till att bli familjens slav. De fryste ut henne från familjen helt och hållet, segregerade henne från deras biologiska barn och utsatte henne för både svält och misshandel. 

Efter att ha fått utstå både fysisk och psykisk misshandel under en längre tid, från de som tidigare varit hennes trygghet, fick hon nog. Hon klarade det inte längre. Det var för smärtsamt. De kramar hon tidigare fått hade bytts ut till slag och sparkar och hon såg bara en utväg: att rymma iväg med sin enda vän, en kille från skolan. Men efter ett tag visade sig denna kille vara allt annat än hon trodde att han var. Han var droghandlare men också drogberoende själv och efter bara några månader tillsammans lämnade han Waing Waing på en smutsig toalett på en tågstation långt ifrån deras hem. 

Där satt hon. Helt övergiven. Helt ensam. Hennes biologiska familj sålde henne för att kunna betala hyran och hennes nya familj ersatte henne med ett annat barn. Och nu hennes enda vän. Vem vänder man sig till då? Vem och vad lever man för? 

När hon satt där på tågstationen helt övergiven kom en kvinna fram till henne. Denna kvinna visade omsorg och sa att hon ville hjälpa henne, och på grund av hennes sårbarhet och desperata jakt på kärlek accepterade Waing Waing kvinnans erbjudande. Men efter en stund skulle hon få reda på att kvinnan inte var personen som skulle rädda hennes liv, utan tvärtom. Hon skulle släcka det. Men vid det laget var det redan försent, då fanns det ingen återvändo. Kvinnan visade sig vara en bordellmamma och såg till att Waing Waing snabbt blev inskolad genom misshandel och våldtäkter. Strax därefter såldes hon till en bordell där hon tvingades till att bli männens sexslav. 

I tre dagar jobbade hon i bordellen. Tre dagar fyllda av slag, förnedring, män efter män och våldtäkter efter våldtäkter. Hennes tårar, skrik och rop på hjälp blev totalt ignorerat och de lät henne knappt vila innan det var dags igen. Ingen hörde henne och ingen ville höra henne heller. 

Men tillslut lyckades hon lura männen, få tag på en mobiltelefon och ringa polisen som kom och räddade henne. De visste inte vad de skulle göra med henne så de ringde runt till olika organisationer i stan och tillslut nådde de fram till oss. 

Edens team kom till tågstationen den kvällen och där hittade de henne. En liten liten men modig flicka, ståendes barfota med en vettskrämd blick. I handen höll hon en liten svart plastpåse som innehöll allt hon ägde. De tog henne till Edens hus där hon fick duscha och sätta på sig nya, rena kläder och det krävdes inte mycket tid med flickan för att förstå att hon hade djupa emotionella sår i själen som skulle ta lång tid att läka.